På 1980-talet började det bli allt vanligare med färgade spelare i allt fler europeiska fotbollsligor. Med den utvecklingen kom också rasismen som ett brev på posten och de rasistiska elementens närvaro blev allt mer påtaglig på sina håll. Inte ens vi i det politiskt korrekta landet lagom var förskonade från detta. Numera är de rasistiska yttringarna tämligen sällsynta tack och lov, men bara för att de klingat av innebär det inte att de är borta för alltid. Just rasism, både på och utanför planen är en av de frågor som BAFF är som mest engagerade i. BAFF ser problemet som något gemensamt för hela vår världsdel och inte begränsat till ett enskilt land eller enstaka klubbar. Arbetet mot rasism och diskriminering sker på bred front. En väg som BAFF ser det är att vara en länk mellan supportrar som har vitt skilda politiska åsikter men som kan enas kring ett antirasistiskt ställningstagande. BAFF arbetar även direkt gentemot klubbarna och ligger bl a bakom ett niopunktersprogram mot rasism som riktar sig mot det tyska fotbollsförbundet. Nätverket har också ett nära samarbete med Fotball Against Racism in Europe - FARE, och har tillsammans med dem ordnat möten och symposium med mäktiga UEFA.
Only bums sit on seats
Under senare år har kommersialismen stärkt sitt grepp om fotbollen. Pengarna har i många fall styrt utvecklingen och detta är något som BAFF är starkt kritiska mot. Ett exempel är UEFAs krav på att arenorna i internationella sammanhang inte lnägre får ha ståplatser. I klartext betyder detta att klubbarna tvingas bygga om sina arenor eftersom alla lag vill spela cupmatcher på sin egen hemmaplan. BAFF har arbetat mot EU-parlamentet i frågan och demonstrerat utanför UEFAs högkvarter i Genevé. UEFAs argument för att ta bort ståplatssektionerna har uteslutande handlat om "säkerhetsskäl" (det är iaf deras officiella linje). Utan ståplats riskerar mycket av den stämning och atmosfär som idag finns på många arenor att gå förlorad. Rekryteringen av nya generationer supportrar försvåras betydligt om ståplatserna försvinner eftersom biljettpriserna skjuter i höjden när det bara finns sittplatser kvar. Siter på internet och olika fanzines är fyllda med inlägg som pekar på samma sak: med sittplatser försvinner spontaniteten och det djupa stödet för det egna laget, samt raseras en kultur och ett socialt sammanhang som är oerhört viktigt för många människor. BAFF riktar även kritik mot att allt fler arenor bygger dyra loger på bekostnad av den trogna publiken. Logerna stjäl utrymme från andra publikplatser och bidrar till att stänga ute de riktiga supportrarna. BAFF ogillar även att TV i allt högre utsträckning styr när matcherna ska spelas.
Hockeyn - Ett skräckexempel
BAFF drog definitivt igång i rätt tid och gör ett viktigt arbete för den tyska läktarkulturens bevarande. Som det nu ser ut verkar hockeyn i stort sett gå samma destruktiva utveckling till mötes som fotbollen och det är verkligen ingen vacker framtidssyn. Hockeyn har blivit ett medelklassjippo med dunkande discomusik som dränker varje försök till läktarsång och klackaktivitet, match efter match med som saknar riktigt värde (över 50 omgångar, åt helvete för mycket!) och loger där politiker och näringsliv sitter och smörjer kråset på övriga supportrars bekostnad.
BAFF gör ett viktigt arbete för bevarandet av läktarkulturen i tyskland och det är jävligt viktigt att även vi på H-Läktarn gör detsamma innan vi slutgiltigt drunknar i sittplatser, loger, förbud, repression och discomusik.
VÅR LÄKTARE - VÅR KULTUR!

0 kommentarer:
Skicka en kommentar