Ståplats lever farligt. Vilka argument till ståplatsens försvar kan man framföra till hockeyns businessmän? Ja det argument som biter är att ståplatsläktaren är den enda delen av ishallen som skapar stämning. Hävdar vi enbart argumentet att ståplats är ett billigt alternativ till sittplats för fattiga jävlar biter det nog inte. Vi måste leva om för att vår ståplats ska ha ett berättigande. Så enkelt är det. Vi är en del av jippot, vår sång krävs för att det ska bli ett totalintryck för de som betalar mer (vi ska ju då helst sjunga sedesamma ramsor utan hat).
Sjunger vi varken det ena eller andra så kan vi inte kräva ståplats i framtiden. En ståplats på en framtida kortsidesläktare kan bli mindre om vi inte, i ögonen på räknenissar, gör skäl för den. Ännu mindre kan vi kräva två ståplatsläktare – en läktare för bortasupportrar så långt bort från oss som det går. Eller om man så vill, en ståplats för de som inte vill skrika i tre perioder.
När Skellefteå AIK gav oss en ståplatsläktare för 150 pers i deras ombyggda hall så svarade Luleå Hockey med samma mynt och gav dem bara 150 platser hos oss trots att läktaren rymmer fler. Bra. För en match är det bra att ge igen lite och markera. Frågan är då om det ur supporterperspektiv är så klokt att fortsätta med det. De begränsade sig till 150 platser på sin bortaståplats enligt trenden runtom i landet. Det rimligaste är nu att vi ger dem hela läktaren att leka på. Trenden med mindre och färre ståplatser måste brytas. Ståplats är inte värt mycket om man bara räknar det i stålar. För många andra är dock ståplatsläktaren så mycket mer, och frågan angår alla oavsett vilka klubbfärger vi bär.
Men... sjunger vi inte förlorar vi rätten att ställa krav. Sjunger vi inte förlorar vi det som förenar oss till ett kraftfullt kollektiv. Då blir vi bara publik som vilken annan som helst. Med enda skillnaden att vi står upp.
Sjung för att du är Luleå Hockey. Det är du och spelarna på isen och den som står bredvid dig på läktaren som är Luleå Hockey. Det är ingen annans ansvar för att det ska bli tryck i hallen, det är ingen förenings ansvar – det är ditt och allas ansvar. Tillsammans har vi roligt. Tillsammans sparkar vi alla lulehatare i skrevet.
Det finns en stad
Det finns ett lag
torsdag 20 december 2007
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)

0 kommentarer:
Skicka en kommentar